I folktron har det länge sagts att man blir klok av att äta fisk. Det är säkert en riktig gammal sanning som i dag kan kompletteras med, att man är klok om man äter fisk.

Fiskfettsyrona innehåller ämnen som gör dem nyttigare än t ex de animaliska fettsyrorna,och som minskar kolesterolet. Fet fisk innehåller mycket av dessa ämnen och uppges också vara bra för reumatiker och astmatiker genom att den har vissa inflammationsdämpande effekter.

När vi säger fet fisk jämför vi mellan olika fisksorter och inte med övriga livsmedel.

Sill (Clupea harengus) innehåller mycket energi, proteiner, fleromättat fett med A- och D- vitaminer. Kött från torsk däremot innehåller mycket lite fett då torsken lagrar sina fettreserver i levern. Sillen går utmärkt att salta, och på det sättet konservera, och innehåller mindre vatten än färsk fisk men har i övrigt samma näringsvärde.

Gamle fiskare Andersson i Böste fiskeläge på sydkusten sade ofta :"Vi äter färsk fisk mest hela veckan, och det är något som jag aldrig blir trött på." och kompletterade med: " Under kriget åt vi fisk alltid för det var det enda som vi hade att tillgå".

Den kände kokboksförfattaren på 1800-talet Charles Emil Hagdahl sade om sillen att "man skulle göra mycket väsen av den, om den blott vore dyrare".

Om fisken kallas sill, strömmimg eller något annat beror i huvudsak på fångstplatsen. Den som fångas på väst- och sydkusten kallas sill och i Östersjön norr om Kalmarsund är benämningen strömming. Ju lägre salthalten är i vattnet desto mindre blir fisken.

Andra beteckningar är den skotska sillen, islandssill, bohussill, fetsill, matjessill etc beroende på lektid och fångstplats. Den sk matjessillen är yngre fisk som ej lekt ännu.

Sillen lever i stim och dess huvudsakliga föda utgörs av djurplankton som i sin tur lever av växtplankton.

Sillfisket har gamla anor. Vi känner till det sedan 1200-talet då städerna Skanör och Falsterbo i Skåne var en huvudort för sillfisket. Dit kom fiskarna med sina fångster och där gjordes handeln upp. Denna handel dominerades av Hansan. Sillfisket har upplevt olika perioder av upp- och nedgång beroende på starkt växlande tillgång på fisk. Omkring 1750 blomstrade det bohuslänska fisket och sillen gick till i oerhörda mängder. Detta varade till 1800-talets början då denna stora sillperiod tog slut. Nästa stora sillperiod i Bohuslän inträffade vid 18oo-talets slut.

Sillen kunde ätas färsk men i övrigt konserverades den genom insaltning. Rökt sill är en delikatess och den bereds genom att först ligga i saltlake och därefter rökas den under stark hetta och benämnes då böckling. Surströmming är för många en delikatess och tillreds av lätt saltad strömmimg som konserveras genom jäsning och packas i plåtburk i ny saltlake.

Sillens närmaste släkting hos oss är skarpsillen även lokalt benämnd vassbuk, brilling eller sprut. Som saltad är kallas den brisling. Skarpsillen är mindre än sillen och skiljer sig också anatomiskt från denna.

Slutligen kan vi inte underlåta att citera ett recept på stekt, färsk sill hämtat ur: "Kokbok för husmödrar. Handbok vid den nu brukliga matlagningen, med hvad dertill hörer af Margareta Nylander". Utgiven i sin femtonde upplaga år 1886.

902. Stekt, färsk sill

Man rensar sillen, afskär öfre delen af hufvudet samt stjerten, hvarefter den skåras på ömse sidor och saltas helt litet. Den får sedan ligga ett par timmar, hvarefter den sköljes och klappas helt lätt mellan en ren handduk. Man har tillreds ett par äggegulor, vispade med ett par skedar grädde eller söt mjölk. Sillen bestrykes härmed och rullas i rifvet bröd, blandat med litet stött peppar. Den stekes i flottyr och anrättas med korintsås (N:o 194)

194. Sötsur Korint-sås.

Ett skedblad smör och en half näfve hvetemjöl sammanfräses samt spädes med kokt vatten, hvarmed såsen under jemn vispning får uppkoka, då den bör vara något simmig. Derefter ilägges ett par skedblad väl tvättade korinter, samt brun sirap och ättika, att såsen deraf får en sötsur smak. När korinterna kännas kokta, är såsen färdig.

Not

Korinter, små, kärnlösa, torkade frukter av en varietet av vinrankan, som odlas i flera medelhavsländer. Jmf russin.

Home